Varför fungerar vissa öppna kontor bättre än andra?

Av Dr. Aram Seddigh · Uppdaterad 29 augusti 2026

Vissa öppna kontor fungerar bättre därför att de ger starkare stöd för avskildhet, individuell yta, dagsljus, personlig kontroll och en mer genomarbetad fysisk arbetsmiljö.

Det är en mer användbar slutsats än den vanliga frågan om öppna kontor fungerar eller inte. Den verkliga frågan är varför vissa öppna kontor upplevs som stödjande medan andra skapar friktion, störningar och svagare upplevd produktivitet.

En studie i tidskriften Buildings analyserade nära 10 000 post-occupancy-utvärderingar från 77 australiska öppna kontor och gick sedan djupare i 20 kontor med särskilt låga respektive höga nöjdhetsnivåer. Det gör källan praktiskt intressant för organisationer som behöver bättre beslutsunderlag innan layout, täthet och arbetsplatsregler låses.

Det viktigaste svaret är att öppna kontor inte presterar som ett enskilt koncept. Utfallet formas av vilka arbetsvillkor miljön faktiskt ger.

Vad visar studien om skillnaden mellan bättre och sämre öppna kontor?

Studien jämförde öppna kontor med låga och höga nöjdhetsnivåer utifrån sju faktorer: byggnadens och kontorets kvalitet, termisk komfort och luftkvalitet, buller och avskildhet, personlig kontroll, kontakt med utomhusmiljön, underhåll och visuell komfort samt individuell yta.

I de svagare öppna kontoren var buller och brist på avskildhet ett tydligt problem. De hade också sämre resultat för kontakt med dagsljus och utomhusmiljö. I de bättre öppna kontoren stack i stället byggnadens och kontorets kvalitet ut tydligt, tillsammans med bättre kontakt med dagsljus, utsikt och utomhusmiljö.

Det betyder att skillnaden inte bara låg i planlösningens etikett. Skillnaden låg i hur väl arbetsmiljön faktiskt stödde människors arbete under dagen.

Vilka problem återkom i de svagare öppna kontoren?

Forskarna lyfte återkommande klagomål på bakgrundsbuller, brist på ljudmässig och visuell avskildhet, för få tysta rum, trånga arbetsplatser och brist på fungerande stödytor för både samarbete och pauser.

Det fanns också klagomål på luftkvalitet och temperatur. Det är viktigt, eftersom det visar att svaga öppna kontor inte bara handlar om akustik. När flera grundvillkor samtidigt är svaga blir den upplevda produktiviteten också svagare.

För beslutsfattare innebär det att ett öppet kontor sällan misslyckas av en enda orsak. Det misslyckas oftare därför att flera villkor samtidigt drar åt fel håll.

Vad kännetecknade de bättre öppna kontoren?

De bättre kontoren hade starkare resultat för byggnadens och kontorets estetik och kvalitet, ytor för pauser och samarbete, inredningens komfort, personalisering av arbetsplatsen och kontakt med dagsljus och utomhusmiljö.

Studien pekade också på att individuell yta och personlig kontroll var starkt kopplade till upplevd produktivitet i bättre öppna kontor. Det handlar om sådant som tillgång till tillräcklig arbetsyta, förvaring, möjlighet att påverka luft, temperatur eller belysning och frihet att anpassa sin arbetssituation.

Det gör skillnaden tydlig. Ett bättre öppet kontor är inte bara ett öppet kontor med snyggare finish. Det är ett öppet kontor där fler centrala arbetsvillkor faktiskt fungerar samtidigt.

Varför blir det här viktigare än debatten om öppet kontor i sig?

Därför att organisationer annars riskerar att fatta beslut på för grov nivå. Om frågan bara blir om öppna kontor är bra eller dåliga missar man vad som i praktiken avgör om arbetsmiljön fungerar.

Studien pekar mot en mer användbar analysnivå. Frågan bör vara hur mycket buller och avbrott miljön skapar, hur mycket individuell yta människor faktiskt har, hur lätt det är att få avskildhet när arbetet kräver det, hur dagsljus och utsikt fördelas och hur mycket kontroll medarbetarna har över sin närmiljö.

Det är först när de frågorna är besvarade som ett kontorskoncept går att bedöma på ett trovärdigt sätt.

Hur bör organisationer använda den här typen av forskning i praktiken?

Det första steget är att skilja mellan koncept och arbetsvillkor. Ett öppet kontor är inte i sig ett beslutsunderlag. Beslutsunderlaget måste visa vilka typer av arbete som ska stödjas, vilka störningar som är mest kostsamma och vilka miljöegenskaper som behöver prioriteras.

Det andra steget är att mäta rätt saker. Om organisationen bara diskuterar täthet, skrivbordsantal eller allmän trivsel blir analysen för grov. Den behöver också väga in buller, avskildhet, dagsljus, individuell yta, förvaring, kontroll och arbetsmönster.

Det tredje steget är att behandla öppna kontor som en systemfråga. När samarbete, fokus, återhämtning och tillgång till rätt stödytor ska fungera samtidigt räcker det inte med en generell layoutprincip. Det krävs en mer precis arbetsplatsanalys.

Vilka frågor bör ni ställa innan ni låser ett öppet kontor?

Innan ni går vidare bör ni åtminstone kunna svara på följande:

• Var uppstår de mest kostsamma störningarna i dagens arbetsmiljö?
• Hur mycket avskildhet behöver olika roller varje vecka, och i vilka situationer?
• Har människor tillräcklig individuell yta, förvaring och möjlighet att anpassa sin närmiljö?
• Hur fördelas dagsljus, utsikt och kontakt med utomhusmiljön i praktiken?
• Är kontoret utformat för verkliga arbetsmönster eller för en generell idé om öppenhet?

De frågorna gör analysen bättre eftersom de flyttar samtalet från kontorsetiketter till arbetsmiljöns verkliga funktion.

Källa

Källa till artikeln: Buildings, “Differences in Occupants Satisfaction and Perceived Productivity in High- and Low-Performance Offices”, publicerad 2019-08-30. URL: https://doi.org/10.3390/buildings9090199.